Avelsmål- & tankar

Västgötaspetsen – En svensk nationalras värd att vårda!

Jag föder upp västgötaspets i liten skala… Jag försöker tänka som pappa gjorde, att det är viktigt att bevara rasen, som det kulturarv den är. Att bevara egenskaper så väl som utseende, och det är ett utseende som kan och får variera lite i typ.
Vi har en standard som är ganska generös så att vi kan behålla den variation vi alltid haft.

Jag vill att mina avelsdjur är HD-röntgade, MEN jag kan tänka mig att använda en oröntgad lite äldre hane utan avkommor med intressant stam så länge jag gör det på en tik med A- eller B-höfter, eller tvärtom, jag tycker att det är helt ok att para en oröntgad tik så länge hanen är röntgad med A eller B.
Jag tänker att det är viktigare att ta vara på linjer än att försaka en hund för att den är oröntgad, vi behöver så många individer i aveln som möjligt.
Det är givet att hundarna ska vara utan kliniska besvär!
Det som då är viktigt är att hälsokontrollera avkommorna, så att vi kan utvärdera inför framtida avel.

När det gäller ögonlysning, tycker jag att var och en gör som den vill med sina hundar. Jag har ögonlyst tidigare hundar jag haft, men då resultatet kan variera från vem som gör ögonlysningen och det finns en del hundar som fått ändrat resultat vid en andra lysning gör jag inte det i dagsläget.
Samma med DNA-test på ögon, jag testar inte mina hundar som det ser ut idag. Jag kräver inte heller ögonlysning eller DNA-test på tikar som paras med mina hanar.

Jag vill att vår ras ska fortsätta vara sund och tålig, men vill inte dra iväg för snabbt med nya tester som kommer, utan utvärdera dem och informationen om rasens hälsa. Västgötaspetsen är en robust liten hund, kraftig men inte grov! Den ska röra sig med lätthet och ha luft under magen. Jag är noga med typ så att vi inte tappar den gamla arbetshunden.

Jag ställer sällan ut mina hundar, jag avlar inte på utställningsresultat och det har ingen betydelse vad en tik har för resultat i ringen när ägaren ringer och frågar om att få para med en av mina hanar.
Jag ser gärna att avelsdjuren exteriörbeskrivs både som ett verktyg i avelsurvalet och för att utvärdera vart aveln tagit oss.

Vår ras behöver använda så många avelsdjur som möjligt. Inte fler valpar från färre föräldrar! Därför får mina hanar bara para tikar som inte är nära släkt med varandra och jag kollar noga på hur många avkommor syskon, halvsyskon, föräldrar och far- och morföräldrar har.

/Marit

Brokärrets kennel är registrerad i Svenska Kennelklubben samt medlem i Specialklubben för Västgötaspets.